Enkopresis är en sjukdom som ingår bland evakueringsstörningarna tillsammans med enures. Dessa anomalier kännetecknas av oförmågan att kontrollera avföring eller urin vid en ålder då barnet redan borde kunna göra det.
I synnerhet definierar encopresis barnets oförmåga att kontrollera evakueringen av avföring. Denna brist på kontroll blir ett problem när det sker i olämpliga sammanhang oavsett om det är ett frivilligt eller avsiktligt misslyckande.
Barn ska ha lärt sig att kontrollera sin avföring vid 4 års ålder. Från och med detta ögonblick ska de inte längre ha problem med fekal inkontinens.
Innan man ställer diagnosen enkopres är det dock nödvändigt att ha undersökt andra orsaker, såsom organiska eller medicinska, samt att ha övervägt de oönskade effekterna av ett ämne (till exempel ett laxermedel) som kan gynna detta tillstånd .
Till detta kommer några sjukdomar som kan orsaka bristande kontroll av fekal evakuering såsom Hirschsprungs sjukdom (kännetecknas av frånvaron av peristaltiska rörelser = agangliol megacolon eller ett enklare tillstånd som laktosintolerans.
Enkopresis med eller utan förstoppning
Enligt de valda klassificeringskriterierna finns det olika typer av enkopres. Ur synvinkel överflöde kan uppstå enkopres med förstoppning eller extravasationsinkontinens; eller enkopres utan inkontinens.
För att diagnostisera denna evakueringsstörning måste läkaren också analysera de medicinska testerna och barnets sjukdomshistoria. Dessa två typer av enkopres kommer att behandlas på olika sätt.
Retentiv enkopres (med förstoppning)
I fallet med retentiv ekonpresis talar vi om onormal avföring med många episoder av avföring. I vissa fall går barn med retentiv enkopresis på toaletten varje dag och kan ändå inte göra avföring alls.
Medicinska tester är viktiga eftersom problemet kan hittas via röntgen. Flera studier försäkrar att retentiv enkopres vanligtvis delvis beror på fysiologiska förändringar. Av alla fall av enkopresis är cirka 80 % retentionsmässiga.
Icke-retentiv encopresis (utan förstoppning)
Orsakerna förknippade med denna typ av enkopres utan översvämning återfinns i dålig uppväxt, miljö- eller familjestress eller konfliktbeteende. Vid icke-retentiv enkopresis bör barnet också uppvisa andra störningar såsom antisocial eller en allvarlig psykologisk störning.
DSM-5 rekommenderar att man genomför en psykiatrisk utvärdering för att undersöka patologier som negativistisk störning hos de besegrade, affektiva och till och med psykotiska beteendestörningar. Till exempel kan barnet lida av barndomsdepression och enkopresis kan vara en direkt följd.
Primär och sekundär enkopres
En annan egenskap att tänka på när man diagnostiserar enkopres är om bristen på kontroll av fekal emission oavsett om det är kontinuerligt eller diskontinuerligt. Detta tyder på att det finns vissa barn som aldrig kan kontrollera sina tarmrörelser medan andra lyckas göra det i över ett år bara för att sedan se dem komma tillbaka. problemet med inkontinens.
Denna aspekt är också mycket viktig med tanke på det orsakerna som kan stimulera primär och sekundär enkopres är olika. Om barnet aldrig har lärt sig att kontrollera evakuering kan symtomet betraktas som en återspegling av en för tidig utvecklingsfixering som sedan blir fysiologisk.
När det gäller den sekundära typologin - det vill säga när man lär sig och sedan avlärar sig - kan det vara förknippat med miljöfaktorer, stress i skolan eller hemma, obehag och så vidare. Slutligen, till skillnad från enures, tenderar dagtid encopresis att vara vanligare än nattlig encopresis.
Epidemiologi: vem är mest mottaglig för enkopres?
Epidemiologi tar som referenspunkt de kategorier som tenderar att vara mest sårbara för sjukdomen i fråga. Enkopressjukdom hos barn uppvisar vanligtvis vissa variabler. Efter fyra års ålder tenderar att vara vanligare hos män. Mellan sju och åtta års ålder är incidensen av enkopresis 15 % högre hos pojkar än hos flickor.
Inverkan på barn och vuxna
På grund av själva sjukdomens natur och den censur som alltid har förknippats med avföring, tenderar enkopresis att ha en stark inverkan på barnet. Det kan komma att kraftigt undergräva hans självkänsla och självuppfattning eftersom det är ett väldigt svårt problem att gömma sig i vardagen.
I de tillväxtfaser där enkopresis inträffar går barn redan i skolan. Att göra avföring mitt i rasten och att inte kunna hålla sig i klassen är situationer som kan vara extremt påfrestande för barnet.
Det anses också vara en svår situation för föräldrar och familjespänningar tenderar att stiga. Detta blir ett problem pga Eftersom det är en barndomsstörning beror resultatet av behandlingen också och framför allt på det stöd som ges till barnet kommer att få och från familjens anlag att främja förändring eller fungera som ett stöd för terapi i hemmet.
Etiologi och orsaker
Enkopresi som de flesta sjukdomar det är resultatet av samverkan mellan många faktorer. Dessa faktorer är både fysiologiska och psykologiska. Det verkar inte finnas några tecken som tyder på genetiska orsaker.
Bland de fysiologiska faktorerna kan vi hitta näringsavvikelser, problem med barnets tillväxt eller otillräcklig tarmkontroll. Bland de psykologiska orsakerna kan enkopresis associeras med den lätthet med vilken barnet blir distraherat brist på uppmärksamhet hyperaktivitet, rädsla för att gå på toaletten eller avföring i samband med smärta.
Vissa teorier talar om ett inlärningsunderskott där de signaler som indikerar för barnet att barnet är suget på att gå på toaletten inte kan observeras eftersom de är diskriminerande stimuli. Det betyder att när han behöver gå på toaletten så inser han det inte och går inte.
Andra teorier talar om lärande stimuleras av förebyggande av retentiv enkopres. Det vill säga barnet lär sig hålla tillbaka sin avföring för att undvika smärta eller ångest – alltså att negativ förstärkning – och en cykel av förstoppning börjar som kan ge upphov till sekundär enkopresis.
När det gäller icke-retentiv enkopresis, talar vi om de barn som har lärt sig att göra avföring på ett felaktigt sätt. De är oftast barn som blir distraherade och därför blir smutsiga. Här skulle problemet också ligga i kontrollen av sfinktern.
Medicinsk och beteendeterapi
Inom medicinska behandlingar sticker de ut den kombinerade användningen av laxermedel och lavemang. Dessutom måste en förändring göras i kosten genom att lägga till riklig konsumtion av fibrer och vätskor. Bland de medicinska terapierna vi hittar Levineprotokollet (1982) som särskilt lyfter fram de psykoedukativa aspekterna (att förklara för barnet genom att rita vad kolon är etc.) och där det spelas mycket på incitament.
När det gäller beteendeterapi ligger tonvikten på att lära ut avföringsvanor i samband med omorganisation av miljön, stimulanskontroll och förstärkning av alternativa beteenden. Äntligen finns det ett program utvecklat av Howe och Walker (1992) också baserat på principen om operant konditionering.
Slutsatser om enkopres
Orsakerna till enkopresis är av olika karaktär liksom dess typologier. Det är en störning som kan vara mycket obehaglig för barn även om den kan anses vara normal av vissa människor.
Att lämna dem till sitt obehag även om de kan behandla det är oetiskt och väldigt ofta vi måste vara uppmärksamma på vad en enkopresis kan dölja. Det kanske inte är en störning utan snarare ett symptom på en annan patologi. Av denna anledning bör både medicinska och psykologiska utvärderingar vara avgörande.
