Kanske har tanken att tiga skulle kunna bli en lyx aldrig fallit upp för oss. Något som bara ett fåtal kan njuta av de som lyckas fly från rutin som hindrar oss från att ha tid för oss själva som underkuvar oss och som får oss att frukta ensamhet och total tystnad.
De sammanhang vi rör oss i är extremt bullriga och vi har anpassat oss till den grad att vara övertygad om att att vara ensam och tyst är negativt för många människor och till och med en källa till oro. Följaktligen är det viktigt att ställa några frågor till oss själva för att inse konsekvenserna av denna rädsla eller begränsning.
Vi inser det inte men vi undviker hela tiden att vara tysta. Vi söker upp bruset även när vi har möjlighet att flytta ifrån det. Vi borde fråga oss varför vi är så rädda för tystnad. Känner vi oss ensamma om det inte finns något buller?
När vi är ensamma hemma slår vi på radion för att vi inte tål frånvaron av buller? ensamhet Plågar vårt hus oss? Möjligheten att göra yoga eller utöva meditation går inte ens över våra sinnen, hur stressigt det är att vara lugn och i absolut tystnad!
Vårt sinne måste vara tyst
Att uppnå denna tystnad vi talar om är definitivt inte en enkel uppgift och att införa en del av det i vår rutin kan faktiskt vara en mycket svår utmaning. Många av våra önskningar ambitioner eller oro finns där bullret är. Ett yttre brus och ett inre brus i en tankeström av imponerande och oupphörlig omfattning.
Det finns många studier utförda i detta avseende. I synnerhet finns det åtskilliga de där man jämför människor som bor i storstäder och de som bor på landsbygden. Skillnaderna gör oss mållösa. De människor som bor eller arbetar på mycket bullriga platser som sover höra ljuden eller stadens oupphörliga sorl är mer mottagliga för att drabbas av vissa hälsoproblem.
Cirkulationsproblem, stress ångest … Om vi letar efter huvudorsakerna till dessa störningar kommer vi med största sannolikhet ofta att finna bristen på pauser. Vår automatpilot är, efter år och år som vi alltid har agerat på samma sätt, redo att hoppa från en stimulans till en annan.
Tystnad är irriterande. Att vara tyst gör oss nervösa. Dessa är bara föreställningar som syftar till att rättfärdiga något vi inte vill se i oss själva. Vad är vi rädda för?
Ändå måste vårt sinne vara tyst. Verkligen endast tack vare frånvaron av brus har våra nervceller ökad tillväxt. Även sinnet och kroppen slappnar av och befriar sig från bekymmer, en ansamling av problem och spänningar som orsakas av yttre buller. När det finns buller kan vi inte lyssna på oss själva; och om vi inte lyssnar på oss själva kan vi knappast räkna med ett klart och tydligt sinne.
Buller och agitation tar avstånd från oss själva
Buddhismen säger det också: buller och agitation tar avstånd från oss själva. Vem av oss ägnar tid åt att lära känna oss själva? Som ger sig själv några minuter varje dag meditation att lugna sinnet, slappna av och möta de tankar som vi försöker ignorera som skadliga och lömska och som av just denna anledning aldrig slutar återkomma och orsaka oss obehag? Visst är det komplicerat när man har så många akuta uppgifter att ta hand om när tiden för oss alltid kan skjutas på framtiden...
Att vara tyst är mycket mer än att utöva meditation eller tömma sinnet – en helt felaktig uppfattning om denna praktik. Det innebär att sluta leva på autopilot och njut mer av nuet. Du behöver inte göra stora saker. Det räcker med att bara njuta av en maträtt, uppskatta dess smaker, njuta av fågelkvitter när vi går i naturen.
Allt detta innebär att leva. Faktum är att bullret som omger oss hindrar oss från att leva och får oss bara att existera. För vad? Att göra det vi måste göra utan att ha roligt utan att ta hand om oss själva och skämma bort oss själva utan att inse vilken betydelse vi har. Slutar för flytta för motiveringar som ofta inte är våra utan andras.
Vissa människor tycker att tystnaden är outhärdlig eftersom de har för mycket ljud inom sig
-Robert Fripp-
Låt oss inte fly från att vara tysta. Låt oss stänga av TV:n och öppna en bok. Vi tränar i en park utan hörlurar . I det dagliga livet är vi nedsänkta av konstant buller. Varför fortsätta att vara det när vi kan ägna tid åt oss själva? Är vi rädda för att få kontakt med oss själva och världen omkring oss? Vad springer vi ifrån?
