Var nöjd med vad du gillar hos en person, det kompletta kitet är svårt

Människor kännetecknas av en mängd motsägelser. Det är svårt för dessa att vara relaterade enbart och uteslutande till vår identitet och inget annat. Även genom att isolera oss eller försöka göra det på en avlägsen plats på jorden för att glömma allt och hela oss själva är vi redan en del av allt vi har upplevt med det och med dem.

På bara en dag kan vi uppleva en riktig berg-och dalbana av känslor i våra relationer med andra. Det kan allt verka oerhört löjligt, absurt och inkonsekvent eller oerhört stimulerande, en faktor som har sina egna kognitiva och känslomässiga implikationer.

Med tanke på vad som har sagts minns vi en berömd fras som en gång yttrades av Sigmund Freud :

Den ständiga tvetydigheten i våra relationer med människor

En dag går vi upp och börjar prata med en gammal skolkamrat. Vi är glada över att kunna prata med henne igen allt verkar flyta på perfekt. Åtminstone verkar det så eftersom han plötsligt uttalar en oväntad åsikt i ämnet flyktingar.

Vi vill bort från det ögonblicket från den där olämpliga kommentaren i vårt sätt att se det, vi vill fortsätta att se det på samma sätt. Den kommentaren oroade oss dock och vi kan bara tänka på vad som hände.

Å andra sidan träffade vi en pojke. Det är ideologiskt så nära oss som möjligt. Vi delar samma värderingar men ännu en gång intima relation det är långt ifrån att flyta . Tystnaderna växlar, blickarna vidgas i en kall olust och tiderna sträcker sig för långa.

Relationen verkade mycket mer intressant på en intellektuell och virtuell nivå. De värderingar som fastställts a priori ersätter inte hans brist på gott uppförande. Samma fasthet och övertygelse som verkade spännande för oss på avstånd gav vika bara för besvikelse. Det har vi varit offer för förväntningarnas diktat och.

Förväntningar: upptakten till våra besvikelser

Vi är nedsänkta i en kontinuerlig motsättning mellan vad vi tycker om andra och vad vi förväntar oss ska hända och vad som i slutändan händer med dem. Vi skapar hela tiden förväntningar som faller flera gånger och vi är inte med

Det verkar som om neuros inför så mycket tvetydighet är en oåterkallelig utväg; Vad ska man göra annat än att tänka när inget passar? Frågan är: varför måste det passa ihop? I vilken utsträckning kan göra våra utgångspositioner flexibla gentemot andra göra oss lyckliga? Är moralisk relativitet början på frånvaron av principer eller är det tvärtom det första steget för att göra allt trevligare?

Frågor och fler frågor så att mental komplexitet översätts till enklare beteende. Vi måste ersätta vår kognitiva frustration med verkligt medborgerligt engagemang, social aktivism eller samarbete

Ursprunget till vår neuros angående personliga förändringar och skillnader

Vår bristande förberedelse för att acceptera mångfald härrör från en utbildning baserad på rädsla om censur och ständigt påförande av regler för att undvika socialt kaos. Låt oss maximera utbildningsresurserna för att undvika katastrofer, inte för att skapa paradis där det normala är att leva i lugn och ro och där det är möjligt att ta sin tillflykt om en katastrof någonsin inträffar.

Följaktligen undviker och censurerar vi allt omkring oss som inte stämmer överens med andra. På detta sätt tror vi att vi skyddar oss själva och definierar oss själva, men i verkligheten förblir vi bara isolerade, deprimerade och frustrerade. Det slutar med att vi blir bittra och bittra över andras liv. Ibland översätts våra stora principer till ett dagligt beteende som lämnar mycket övrigt att önska.

Vi vill ha hela kitet men att acceptera andra ger oss ibland lugn

Vi vill ha en persons kompletta och perfekta kit men i verkligheten inser vi inte att när vi har det fixar det inte våra fel. Att lämna utrymme för något som inte passar är spännande och berikande, det är essensen som gör denna värld till en värld: mångfald i ordets vidaste bemärkelse.

Att acceptera mångfald betyder inte att vi slutar vara de vi är och inte går mot önskad riktning. För att komma ur neuros är det bekvämt att ompröva några aspekter:

Att tro på vissa principer kan inte innebära att man behandlar andra illa.Att skiljas i många aspekter med en person kan inte göra oss oförmögna att upprätthålla grundläggande utbildningsregler. Om vi ​​får en förolämpning eller förakt får vi inte agera på samma sätt. Att gå iväg är inte bara synonymt med vänlighet i dessa fall utan med visdom .

• När vi låter oss översvämmas av obehag på grund av kommentarer som vi inte gillade, tar vi utrymme från allt som vi brinner för och från människorna som ger oss välbefinnande i just det ögonblicket av våra liv.

Vi måste utforska nya vägar som gör att vi kan upprätthålla acceptabla diskrepanser med andra.Ingen öppnar en väg längs de stigar som redan spårats eller tar på sig samma brist på respekt som redan upplevts.

Som en sista reflektion skulle det kunna vara