Förtvivlan är ekot som kommer ur tomrummet. Det är ilskan som följer när allt hopp har gått förlorat, det är sorgen som förvandlas till klagan från dem som tror att de har förlorat allt och inte längre uppfattar ljuset vid horisonten eller meningen med sin nutid. Få psykologiska tillstånd kan visa sig vara så farliga som denna topp där personen inte längre vet vilken väg man ska ta eller vilken väg man ska lita på.
Det vet vi desperation det är en vanlig mänsklig upplevelse. Olika filosofer har pratat om det i århundraden, bl.a Sören Kierkegaard som definierade det som en brist på själ, förnuft och utmaning. Jean-Paul Sartre å sin sida konstaterade att det i denna dimension finns en frustrerande oförmåga att gå framåt samt en nästan feg pessimism som ofta insinueras av samhället självt.
Men vad vi kallar desperation är faktiskt den smärtsamma otåligheten hos oförfyllda hopp.
-George Eliot-
Från en psykologisk synvinkel har ingen fördjupat sig i mänsklig desperation som Viktor Frankl. Logoterapins fader, som överlevde flera nazistiska koncentrationsläger, definierade detta begrepp genom mycket enkla idéer: lidande och förlust av mening.
Dessa upplevelser är utan tvekan de mest plågsamma för en person, men det är möjligt att överleva dem. Det är upp till oss att utmana dem och möta livet med nya och bättre resurser.
Förtvivlan i psykologi: en plågsam känsla
Om vi berövade en person deras avsikter, den vision de har av dem och den mening de ger till deras liv, skulle vi hamna i en absolut desperation. Som även om vi ofta definierar denna dimension som en blandning mellan sorg och brist på hopp det är värt att påpeka att det går längre.
Förtvivlan är synonymt med tomheten i att hamna i ett mentalt tillstånd där ingen av våra frågor besvaras. Det är vanligt i det här skedet att frågor som denna dyker upp: vilken mening har livet? Vad gör jag i världen? Vad kan jag göra i den här situationen om ingenting är vettigt? Dessa frågor ger bara bränsle till desperationens cykel och transporterar personen in i ett hörn av psykologiskt mörker där de förblir fångade.
Drivs av ångest
Studien utförd av doktor Martin Bürgy vid universitetet i Stuttgart i Tyskland indikerar att tills nyligen behandlades desperation som ett psykopatologiskt fenomen av liten betydelse. Den har i decennier varit förpassad till det filosofiska universum som framför allt är kopplat till existentiella problem.
De kognitiv psykologi istället understryker det den kliniska betydelsen av denna känsla. Förtvivlan kan dyka upp punktligt i våra liv. Vi kan känna det när allt i ett givet ögonblick verkar gå emot oss, vilket gör att vi känner oss fastna och vilsna. Men det finns också fall där situationen blir mer komplicerad.
Detta händer när vi hamnar i cykler av tvångstankar som underblåser negativitet och sårbarhet. Till dessa negativa tankar läggs ett komplext nät av känslor som sorg, ångest, ilska, frustration...
Det är med andra ord lätt att desperation till en början dyker upp som ett resultat av ångest. Om situationen fortsätter över tid kommer personen nästan oundvikligen att lida av en depressiv sjukdom.
Förtvivlan tvingar dig att möta dig själv
Depression som tagits till dess extrema slutar med att generera extrema idéer i huvudet på dem som lider av den. Idén om självmord är resultatet av den totala förlusten av mening och hopp, utan tvekan den farligaste aspekten i dessa fall och för vilken det blir avgörande att ha psykologisk hjälp.
Det är därför vanligt att desperation yttrar sig som en konstant vid svår depression och även i bipolär sjukdom . Det är känsliga situationer som kräver farmakologisk behandling utöver psykologisk terapi. Som vi påpekade i början kan dessa realiteter övervinnas tack vare specialiserad hjälp och ditt eget engagemang.
För att uppnå detta måste vi reflektera över några frågor.
Ilska född av desperation kan vara till hjälp
Ilska är en okänd känsla idag. Det är energiskt, kraftfullt och krävande och om vi kanaliserar det väl kan det hjälpa till att förändra situationer.
Förtvivlan består också av den där ilskan som gör att vi inte finner någon mening med någonting. Du är arg på dig själv och även på världen. Men även om detta kan förvåna oss så är det positivt. Det skulle vara värre om det prövades apati, orörlighet känsla av tomhet eller total likgiltighet.
Om vi försöker kanalisera ilska till vår fördel kan saker och ting sakta förändras och hitta en ny balans. Vi behöver bara kanalisera energin så att den positiva potentialen frigörs i vår verklighet.
Ansikte mot ansikte med dig själv för att börja om
Det finns de som säger att desperation är egots fängelse. Det är vår mörkaste sida som vill ha oss svaga och vilse. Carl Jung hävdade att syftet med psykologisk terapi är transformation och framför allt att uppnå en individualisering som tillåter patienten att hitta din egen livsviktiga mening .
Förtvivlan tvingar oss att prata med oss själva för att se det värsta i vår varelse. Av denna anledning det är vår skyldighet att acceptera vår skugga som definieras av Jung och sedan lära oss att klara sig utan den. Vi måste nå den där ljusa och starka sidan där vi kan hitta hopp och trygghet. Det är verkligen en resa inte utan svårigheter men utan tvekan
