Idag sitter jag framför spegeln och pratar med min spegelbild och accepterar att jag inte är perfekt men det är så jag vill ha mig själv. Jag vill se bortom mitt utseende och förstå att mitt sätt att vara speglar alla upplevelser jag har haft i mitt liv.
Idag lärde jag mig att livet reflekteras på huden och hopp i ögonen. De säger att ögon de är själens spegel men de är också hoppets dörr . Kanske är det svårare att se sig i spegeln och inte bara se en kropp, en reflektion, att förstå att vi inte bara är gjorda av kött och ben utan av erfarenheter, förhoppningar och drömmar.
Vi är inte bara kött och blod, vi är vad vi har upplevt och vad vi ännu inte har upplevt.
Rynkor speglar oro i ögonen och leenden i munnen. De är tecknet på de ord vi inte sa och de vi saknat och ångrat . De är en del av oss, en del som hjälper oss att bygga en del som berättar för hela världen hur vi är.
Kanske är det svårt att se själen direkt när vi tittar i spegeln och vår reflektion dyker upp. Det händer vanligtvis när vi idisslar det förflutna istället för att se in i framtiden när vi förankrar oss i det vi förlorat istället för att värdera de framsteg som uppnåtts . När vi förväntar oss att vår kropp och vår hud ska vara perfekt som om vi vore dockor eller dockor utan liv och utan tidigare erfarenheter.
Det förflutna är till för att lära
Vi är mycket mer än vad vi ser vid första anblicken, vi är också det förflutna och vi speglar det på vår hud. Varför det förflutna visar oss var vi kommer ifrån men bestämmer inte vår framtida väg . För det är vi som rör våra fötter.
Vi måste förstå att det förflutna tjänar till att lära, men vi får inte bli beroende av det. Det förflutna är en del av vem vi är men det definierar inte vad vi kan vara. Det förflutna är ytterst strukturen, tegelstenarna vi har byggt men det är inte vår själ .
Kom ihåg att vi inte är en återspegling av det som bestämde det förflutna, vi kämpar för vad vi kommer att vara imorgon. Och även om vi är väl medvetna om vårt förflutna och har lärt oss av våra misstag, låter vi dem inte påverka våra steg.
Om du bestämmer dig för att ge upp och låta ditt förflutna bli din nutid kommer du bara att vara åskådare av livet och du kommer att glömma att leva det.
Framtiden är en återspegling av vad som kan vara
När jag lyssnar på min reflektion som orädd pratar om framtiden vill jag se genom spegeln Jag förstod att viljan att kämpa för det jag verkligen vill ha mer värde än hinder från det förflutna som jag kommer ifrån . För många gånger behöver vi inte fokusera på verkligheten som den är utan på hur den skulle kunna bli om vi förverkliga våra drömmar och mål.
Kanske kommer det att ta ett tag att nå den framtid vi vill ha men bara de som har tålamod och inte ger upp får vad de vill oavsett hur avlägsna och utmanande deras mål är. Att inte ge upp inför svårigheter är alltid en dygd Att lära sig av sina misstag är en stor färdighet och att inte fästa sig vid stenen som fick dig att snubbla är ett tecken på intelligens.
Idag satt jag framför spegeln och pratade med min spegelbild och insåg att jag är allt jag har upplevt och jag kommer att bli allt jag vill vara. Jag har i mina händer kraften att kämpa för mina drömmar och lära av mina misstag . I slutändan är drömmar inom räckhåll för dem som känner sig själva bortom den bild de projicerar eftersom ingen är perfekt, bara sakkunnigt ofullkomlig.
