Vi har alla gjort det fruktansvärda misstaget att döma andra.
Tänk på den där mamman som följer med son alltid sent till skolan. Kanske kommer du att döma henne som en dålig mamma eller som dum och oförmögen att gå upp ur sängen tidigt
Människor är snabba att döma andra men långsamma att rätta till sina egna misstag.
Utan att inse det anta vad som händer i en annan människas liv. Gör misstaget att komplettera information du inte känner till med en berättelse du hittat på. Du har fel utan att veta om det.
Vårt ego bär skulden.Anledningen till att vi dömer så hastigt finns i vårt ego.
När vi talar om empati mot andra tror många att de besitter denna egenskap. Om en vän väjer för mig och behöver mina råd, kan jag sätta mig i hennes skor, förstå henne och hjälpa henne utan att falla i frestelsen att döma henne. Samma sak händer inte med människor som inte känner varandra.
Vi måste känna oss mer speciella än annorlunda. ego och på något sätt mår vi bättre med oss själva.
Har du ibland känt dig ensam för att ingen förstått dig?
Tänka Vi har alla rätt att ha fel och också att njuta av denna möjlighet.
Om du inte vet, fråga
Låt oss gå tillbaka till exemplet med mamman som försummar sitt barn eller åtminstone så verkar det för oss. Kanske bor hon med en man som misshandlar henne, kanske lider hon av depression, eller kanske har hon nyligen förlorat en familjemedlem eller en älskad. Vi gillar dessa förklaringar mindre eftersom de tvingar oss att engagera oss i att väcka vårt samvete: de är inte lätta.
Å andra sidan lever vi dem inte; det vi upplever är att det är svårt för oss att ta oss ur sängen på morgonen. Det är därför vi dömer den mamman på det här sättet.
Om du ser henne så distraherad, om hennes attityd överraskar dig så mycket och om du fördömer henne, varför frågar du henne ingenting?
Det kan vara en möjlighet som kommer att starta en vacker vänskap eller helt enkelt en situation där du kan sträcka ut en hand till en annan person att ta tag i om du känner behov. Säkert åtminstone en gång skulle du ha velat att de skulle göra detsamma för dig . Du hade velat att istället för att ignorera dig eller döma dig negativt, så hade någon kommit fram till dig och visat förståelse.
Dock varför är vi så rädda för att fråga? Genom att göra det alla våra domar skulle falla sönder vi skulle behöva eliminera de mönster vi har byggt upp i vårt sinne och kanske skulle vårt ego lida. På något sätt skyddar vi oss själva genom att göra ett stort misstag. Att kritisera.
Att döma en person definierar inte dem, det definierar dem som dömer dem.
Vi tenderar att göra misstaget att döma andra.
