L’ barndom för många är det en symbol för renhet, oskuld, vitalitet och glädje: vem råkar inte tänka tillbaka på de ögonblicken då det bara var skratt och kärlek när vår största oro var vilken dessert vår mamma hade lagat.
Tänk om vi fortsatte att bära inom oss reflektionen av de barn vi en gång var? Kanske är vår oro för förändring i lycka och vår önskan att njuta av de små sakerna i livet inget annat än behovet av att ge röst åt det där kloka barnet som vi ibland verkar lyssna på.
Vår vitalitet är ett barn som talar till oss
Ålderdom är mer än en fysisk återspegling av ålder, en fråga om attityd:
Ett av behoven med att vara vuxen är att titta på framtida : gör något som får positiva konsekvenser imorgon. Att vara vuxen innebär att ta ansvar för sina handlingar och bry sig om dem som står under ditt skydd.
Även om det är rätt att ta hänsyn till dessa aspekter vi kan inte glömma vårt inre barn, det som driver oss att vara kreativa, att förnya oss och att aldrig sluta vara ung. Det är tack vare honom som vi inte kommer att sluta tro på livet.
När var sista gången du reflekterade över vad som verkligen gör dig
Kanske Den lille prinsen Av och som får oss att förstå att det väsentliga är osynligt för ögonen.
Om vi är mer tillåtande mot den delen av oss som ber oss att ta avstånd från de negativa aspekterna av vuxenvärlden kommer vi att inse att ibland är det som gör oss lyckliga väldigt långt ifrån det som verkar självklart för oss. En oskyldig och fräsch look kan inse detta långt innan en blick
Acceptera barnet som bor i dig: titta igen
Kanske är vuxenlivet inget annat än ett annat perspektiv när vi går från att förundras över det som finns omkring oss till att bli rädda för det som inte är normalt. Är det inte sant att normala saker kan ses med förundrade ögon? Kanske är det just detta: att förundras över världen som om vi såg den för första gången varje dag som någon som är villig att välkomna serendipity in i sitt liv. På så sätt skulle vi glädjas och mer värdera det som finns omkring oss men som vi inte ser.
Det är inget fel med att ta fram vår barnsliga sida. Detta innebär inte att ge upp den vuxna sidan utan att uppnå en balans mellan de två som tillåter oss att båda Att observera världen med vuxna ögon är nödvändigt men att måla den med det inre barnets nyanser är överraskande.
Låt oss vara rationella: låt oss lyssna på vårt inre barn eftersom det har fler lektioner att ge oss än vi tror och alla dessa kommer att leda oss längs vägen till lycka . Låt oss inte tappa nyfikenheten, lusten att njuta av livet och oskulden: vi analyserar världen som den lille prinsen analyserar den och vi försöker komma dit våra ögon tillåter oss att göra det.
